Snöflingefilten

Snöflingefilten eller vognteppet Snøfnugg som den heter på norska är klar! Det är utan tvekan en av de mer ambitiösa saker jag har stickat och jag är väldigt nöjd med slutresultatet. Förresten råkade jag titta på hashtaggen #vognteppe på instagram, vilka fina små filtar det finns i bland annat mariusmönster. ♥Norge och sticktraditioner♥

 

Garn – Fina visjö från Östergötlands ullspinneri i färgerna marinblå och vit. Riktig natthimmelsblå och vit som blev väldigt fina tillsammans. Lite mer än 200 gram blått och mindre än 100 gram vitt gick åt totalt och jag stickade på nr 3.

Mönsterstickningen – Jag har bara stickat ett par vantar och en mössa med två färger tidigare, och det var gissningsvis fyra år sedan. En anledning till att sticka filten var att lära mig ordentligt och efter lite research bestämde jag mig för att prova att ha en färg i varje hand, och dra ut det stickade ofta för att inte sticka för hårt. Det fungerade bra, klart att det tog lite tid att kasta garnet med högerhanden men samtidigt skönt med omväxling för handlederna. Eftersom stickfastheten kan ändras över tid försökte jag sticka mönsterdelen så snabbt som möjligt för att det skulle bli lika i slutet och början. 160 maskor i diagrammet och inga upprepningar var en utmaning för koncentrationsförmågan men oväntat meditativt och mysigt.

Steek – Här finns det lite olika skolor, jag valde att virka innan jag klippte för att sedan sticka kanten. Min kusin lärde mig grunderna i virkning för kanske 3-4 år sen(har inte virkat sedan dess) så idag kan jag hjälpligt hålla i en virknål. Det tog mig därför flera försök och åtskilliga timmar innan jag blev klar men sedan var det inga konstigheter att klippa. Jag tänkte sy fast kanten efter tvätt och blockning men den ligger fint och är stadig så den får nog vara som den är, troligtvis kommer den att filta ihop sig mer med tiden.

Kanten – Originalmönstret har en stretchkant á la 2 räta x två aviga men jag såg någon annan på ravelry som gjort en feather and fan-kant(eller påfågelsmönster på svenska eller havskum på norska). Det såg mer arbetat ut så jag gjorde likadant och det blev bra, dessutom är det en i-cordavmaskning som dels är fin men dels även är stadigare än en vanlig avmaskning. Nu kan jag slita på den ordentligt.

Omdöme – det blev så fint och var verkligen roligt att göra men jag vill aldrig göra om detta. I-cordavmaskningen över 724 maskor var spiken i kistan på ett mastodontprojekt som kanske inte krävde så mycket intellekt men väl envishet.